Att undersöka gemensamt

Beskrivning

En undersökning är en systematisk och målinriktad process som syftar till att avgöra en viss fråga. Undersökningar kan vara bra och dåliga och vissa personer är bättre än andra på att genomdriva dem. Vissa är intellektuellt ödmjuka, andra arroganta. Hur påverkar dessa egenskaper undersökningens resultat? Och i vad exakt består de? De flesta undersökningar görs också gemensamt. Det kan handla om en forskargrupp som arbetar på ett gemensamt projekt eller om en grupp poliser som reder ut ett brott. Platons dialoger exemplifierar varierande undersökningar som genomförs alltid antingen parvis eller gemensamt i en liten grupp. Detta projekt utmanar - och kompletterar - traditionell Platons kunskapsfilosofi genom att analysera dessa pragmatiska, kunskapssiktade, kontextuella och närvaroberoende processer.

Forskning om den gemensamma undersökningens villkor är ett relativt nytt område inom filosofi. Traditionell epistemologi har haft en tendens att begrepsliggöra undersökningen som ett individuellt åtagande. Man har menat att det paradigmatiskt handlat om den enskilde tänkaren. Trots denna generella tendens, så finns det viktiga undantag. Platon menar att den gemensamma undersökningen är effektivare än den enskilda. Hans dialoger är exempel på hur en mängd olika fenomen underkastas gemensam undersökning. Det kan handla om dygd, rättvisa eller om det ideala samhället, men i alla fall så tematiseras den gemensamma undersökningens natur, de undersökandes dygder och laster samt undersökningens praktiska villkor. Platon ådagalägger därmed hur en gemensam undersökning bör gå till, vad dess mål är och hur dessa mål kan uppnås. Dessutom, genom att fråga vilken roll personerna i den gemensamma undersökningen spelar och vilket deras ansvar är, visar också Platon att han är väl medveten om de olika känslokomplex och motivationsgrunder som präglar undersökningens resultat.

I detta projekt avser vi att göra en första systematisk genomlysning av Platons begrepp om den gemensamma undersökningens natur och av de konversationer i vilket det stavas ut. Även om dessa dialoger är litterära konstruktioner, så är de också samtal mellan personer. Dessa personer har olika övertygelser. De håller inte alltid med varandra. De blir ibland arga och frustrerade. De tar genvägar, åberopar auktoriteter och uppträder bara emellanåt intellektuellt nyktert. För att främja samtalets enhetlighet och konversationens gemensamma mål, rekommenderar därför Sokrates (eller ibland någon annan) att samtalet följer vissa konventioner. Vår huvudsakliga hypotes i detta projekt är att dessa konventioner speglar Platons begrepp om den gemensamma undersökningens natur. Hypotesen är att Platon inte bara menar att alla undersökningar i grund och botten är gemensamma förehavanden, utan också att alla gemensamma försök att förstå ett visst ämne betingas av normer som går att påverka, och som regleras, idealt, av syftet att nå kunskap.

Projektet avser därför både (i) att visa hur de sociala, pragmatiska och psykologiska aspekterna av den gemensamma undersökningen hänger ihop och (ii) att granska vilken typ av gemensam undersökningsmetod som är bäst lämpad i varje enskild situation beroende på en mängd olika komplexa omständigheter: t.ex. frågeställningens vikt, situationens tidsbegränsningar, de personer som är involverade och det faktum att en filosofisk undersökning alltid bör vara inriktad på att nå överenskommelse, leda till förståelse (episteme ) och främja de involverade personernas karaktärer.

Studien syftar således till att göra (a) en synoptisk granskning av de platoniska dialogerna, genom att (b) undersöka Platons epistemologi i termer av den gemensamma undersökningens villkor, (c) kartlägga dess normativa och pragmatiska aspekter och därmed (d) etablera den gemensamma undersökningens generella villkor. Dessutom syftar detta projekt också till att bidra i diskussionen hur epistemologins sociala aspekter är en del av vår förståelse av den gemensamma undersökningen som aktivitet.