Främmande struktur

Beskrivning

Genom filosofins historia så har filosofer presenterat väldigt olika teorier om verklighetens beskaffenhet. En del av dessa teorier har varit väldigt radikala. Somliga filosofer har hävdat att verkligheten är mental till sin natur, andra att den är rent matematisk, och andra har hävdat att det egentligen bara finns en sak – världsalltet. Men vad alla har tenderat att ändå hålla med varandra om är att verkligheten består av objekt som har egenskaper och (om det finns mer än ett objekt) står i relationer till varandra. Det är den allmänna struktur vi är benägna att tillskriva verkligheten. Men är det möjligt att verkligheten kan ha en annan struktur än denna – att det är fel att se verkligheten som bestående av objekt och egenskaper och relationer, av vilket slag det vara må? Den struktur vi är benägna att tillskriva verkligheten motsvarar strukturen hos de enklaste satserna i språket, satser som ”Rufus skäller”, där vi tillskriver objektet Rufus egenskapen att skälla, eller ”Marie älskar Gustav”, där vi säger att objekten Marie och Gustav står i älska-relationen. Kan det finnas andra slags språk, vars enklaste satser har en helt annan struktur? Och kan verkligheten vara sådan att dess struktur bättre fångas av vad som sägs i ett sådant språk?

Dessa frågor är de centrala frågorna i projektet. Arbetshypotesen är att andra slags språk är möjliga, och att det åtminstone är en reell teoretisk möjlighet att verklighetens struktur bättre fångas av ett annat slags språk än de vanliga. En del av undersökningen av dessa frågor är språkfilosofisk. Vilka är gränserna rörande vilka slags språk som är möjliga? Och hur avgör man detta? Givet att andra slags språk än de vanliga är möjliga så kommer man till frågor inom metafysiken. Vilken är relationen mellan sanna språkliga satser och det i världen som gör dem sanna? Är det en realistisk möjlighet att verkligheten på ett fundamentalt plan har en annorlunda struktur än vad vi tror?

De här frågorna är bland de djupaste frågorna om språket och dess relation till världen som man kan tänka sig. Studier av dem relaterar också på fruktbart sätt till andra frågor inom olika delar av filosofin. Såväl inom analytisk estetik som inom språkfilosofi har teoretiker nyligen börjat studera mer systematiskt hur innehållet i andra sorters representationer – som exempelvis bilder och kartor – relaterar till innehållet i språkliga representationer, och detta väcker naturligt frågor om vad för olika slags representationellt innehåll det i princip kan finnas. Inom metafysik och vetenskapsfilosofi har teoretiker på olika sätt spekulerat i att vanliga språk inte är adekvata för att representera olika saker, men studiet av alternativa språk är där i sin linda. Inom delar av medvetandefilosofin antas att tänkande sker i ett särskilt sorts språk – tänkandets språk. Tar man allvarligt att det kan finnas språk med radikalt olika struktur bör man ta allvarligt idén att det kan finnas olika slags språk för tänkandet, och att olika tänkande varelser använder olika sådana språk. Kanske människor använder ett slags språk i tänkandet medan tänkande djur använder ett annat slags språk.